..så kom verkligheten ikapp mig, jag som trodde jag skulle slippa babyblouse men ikke!
Hela den söndagen var jag ledsen från och till, vet egentligen inte varför, man bara är det över ingenting. Konstigt.
Det hela räckte med att Tobias sa något till mig i ett annat tonläge så gick jag i "kras" eller att mjölken inte räckte till kaffet.
Sånt man skrattar åt dagenefter och bara skakar på huvudet men just då ville jag bara gömma mig eller dra något gammalt över mig.

Det är väl märkligt vad hormoner och känslor kan spela spratt med en. Tur den dagen är över, fy katten som Agnes hade sagt❤️