Tänk, Agnes har levt lika länge utanför min mage som hon levt i den:) 

Min kärlek till henne är så stor och mäktig, och den blir bara större. När jag ska försöka förklara hur mycket jag älskar Agnes blir jag alldeles varm i hjärtat och rörd. Jag kan inte, jag älskar henne så mycket att jag inte finner några ord. 

Som tur är jag kan visa det genom alla mina pussar och kramar som hon får "stå" ut med:)

Jag älskar livet som mamma till dig, och vår lilla familj.

Nu går det fort när den lilla rackaren tar sig fram, speciellt när hon ska fram till vägguttagen!!

Hon tror hon kan finta bort mig, eller att jag inte ska se henne:) så fort hon närmar sig är det precis som hon får en raket på ryggen och ålar sig fram i raketfart! Jädrans, goa unge vad jag älskar dig!

Vad skulle jag gjort utan dig, jag kan inte leva utan dina andetag❤️