Jag vaknade före Tobias & Agnes, jag smög ner och lade mig på soffan där jag zappade igenom tv:n.

Vi hade skämtat lite om att det kanske skulle hända något på natten, det hade varit häftigt om det blivit en nationalbebis. Dessutom var det många som bettat från babyshowern att jag skulle föda den 6:e eftersom Agnes kom tidigare.

 

Familjen vaknade, jag sa till Tobias jag ville uträtta några ärende på Väla, närsom kunde bebisen komma då har man inte tid med Väla.

Snabbt körde jag ut till Väla innan vi skulle åka vidare på födelsedagsbrunch till Tobias pappas fru.

Väl ute på Väla började jag känna en smärta som jag inte kände igen från denna graviditet men från Agnes gjorde jag. 

Jag blev jätteglad och tänkte direkt att det kanske var något på gång, jag pinnade på vidare in på Zara och provade en klänning jag ville ha och kände när jag kom ut att förvärkarna fortsatte men att jag kunde fortsätta gå utan att pausa.

Vidare ut mot bilen för att handla en vindtorka på ÖB som jag ville ha i trädgården, kände jag något lite blött, precis som om jag fick mens.

Jag kände på benet och såg det var blodblandat.

Skärrad satte jag mig i bilen raka vägen hem och ringde Tobias.

Vad han skulle göra över telefonen när jag ändå var påväg hem vet jag inte, det var nog tryggheten. Han är min trygghet.

Det fortsatte blöda även när jag kom hem. 

Jag ringde till förlossningen där dom sa det inte var någon fara, förmodligen slemproppen som gått. 

Klart det var, förstod jag sen. Jag vågade inte ta ut något i förskott, jag visste den kunde gå några veckor innan samtidigt som jag visste att det kunde likabra vara dags, för så var det med Agnes. Slemproppen gick samma dag som hon kom.

Med lite känningar bytte jag om och vi åkte till födelsedagsbrunchen, mådde sådär när vi var där men då hade blödningen upphört.

När vi varit där några timmar kände jag att jag ville hem. 

Väl hemma började jag städa ovanvåningen vidare ner på bottenvåningen, vek och slängde in ny tvätt. Gick ut i trädgården och röjde undan för nu kunde jag fatta att bebisen skulle komma på natten eller dagenefter.

Tobias kom ut i trädgården virrade på huvudet och sa, "Du vill verkligen starta det nu. Du ska ha kraft att föda också!"

"Inga problem, det har jag" svarade jag honom.

När jag stod i tvättstugan kände jag att jag fick avbryta lite, jag uppskattade att det var 10 minuter mellan värkarna då.

Klockan kan nog ha varit runt halv 5.

Agnes sov senmiddag ute i trädgården, efter jag röjt upp både ute och inne i huset lade även vi oss i trädgården tillsammans, klockan var närmre 17:00 då fick jag fokusera och andas igenom värkarna.

Tobias blev lyrisk och frågade med ett stort leende, "Det är nog dags att ladda ner värktimern."

Mycket riktigt hade jag värkar var 8:e minut, jag höftade en halvtimme tidigare på var 10:de minut.

Agnes vaknade och vi gick in.

 

 

När klockan var runt 17:30-18:00

låg jag i sängen med värkar, bredvid mig busade Agnes och Tobias. 

Värkarna började bli jobbiga att ligga ner och ta emot, jag ställde mig upp mot dörrkarmen och tog emot dom, då världens bästa Agnes kom till mig ställde sig under mina armar och titta på mig och sa "mamma ont magen, bajsa!"

Tobias hade berättat för henne att jag hade ont i magen.

Hon slutade inte säga det från jag svarade henne, samtidigt som jag tog emot en värk kunde jag inte mer än le och säga ja!

Någon gång mellan 18:30-19:00 ringde Tobias sin mamma och sa hon skulle ställa in sig på att bli farmor X2 natten eller dagen därpå.

Hon var vår standby när det väl var dags. 

Hon skulle jobba till 21:00 men skickade över sin man, Björn hem till oss under tiden som kunde hjälpa och sysselsätta Agnes.

Trots han kom ville Agnes komma upp till mig emellanåt.

 Nästa gång hon ställde sig under mina armar var när hon höll ett vattenglas till mig som jag skulle dricka.

 

Värkarna blev mer och mer påtagliga, jag hade värkar var tredje minut som varade i 50 sek. 

Tobias tyckte det var läge att ringa in till förlossningen.

Jag ringde och berättade läget med paus för en värk avbröt mitt i allt.

Barnmorskan frågade om jag ville komma in, men jag kände mig trygg att vara hemma plus att inget vatten hade gått och jag klarade av att andas igenom värkarna.

Camilla kom, klockan kan nog ha varit 20:30, (har ingen vidare koll på exakta tiden.)

Precis innan hon kom hade jag rest mig upp från sängen för jag blödde åter igen, då hade jag legat ner i sängen och andas igenom dom senaste värkarna med Tobias vid min sida hela tiden.

När Camilla kom in i sovrummet och krama om mig satt jag vid sängkanten och andades igenom värk.

Efter värken gick jag in på toalett för att duscha av mig då det plötsligt bara kom ut två stora blodklumpar lika stora som min knytknäve. Det rann blod längst mitt ben, och såklart när jag skulle ropa på Tobias för be honom ringa förlossningen fick jag en värk!

 

Så fort den avtog kunde jag ropa och han ringde. Dom ville vi skulle komma in på kontroll, inget vatten hade fortfarande gått.

Klockan var ungefär 20:40 när vi åkte med Björn till förlossningen.

Tobias satt bredvid mig, höll om mig och var bara helt underbar ❤️

Såklart var huvudingången stängd och vi fick åka runt hela sjukhuset, trots han körde för rött ljus kändes det som en evighet innan vi var framme.

Dom hämtade en rullstol till mig, precis när jag satt mig i den tryckte det på neråt med en värk. jag bad Tobias påminna mig fall jag skulle glömma säga till bm att jag ville bada i två timmar som med Agnes. 

 

Inne på förlossningen fick vi ett rum direkt. Vi blev inskrivna 20:47.

Barnmorskan började fråga mig, vilken bedövning jag tänkt mig, mitt leg osv. Det ända jag ville och tänkte var att hon skulle undersöka mig för det tryckte på rejält!!!

Jag fick tillgång till lustgas som jag använde ytterst lite, kändes bäst att andas igenom värkarna med Tobias vid min sida.

Hon kopplade upp mig på ctg och såg jag blödde, jag var givetvis orolig men allt var bra med bebisen kunde hon se.

Ä N T L I G E N skulle hon undersöka mig, för när hon gjort de visste jag att jag skulle få bada.

Hon tittade på mig med stora ögon, lite chockad och sa "Bra kämpat, Amanda! Du är öppen 9-cm."

Både jag och Tobias kollade på varandra och asgarvade!

Det hann bli personalbyte och in kom två nya som skulle vara med oss. 

Alltså vilka underbara människor!! Mellan mina värkar och under värkarna skämtades och skrattades det förgyllt. Jag var med på skämten och skratten när jag väl inte hade värkar:)

Dom lämnade aldrig rummet under tiden vi var där, Tobias frågade om det fanns en chans att jag kunde knipa till 00:00?!

han var nämligen en av dom som bettat på att bebisen skulle komma den 6:e.

Barnmorskan tittade på honom med ett skratt och sa "nädu, här blir det bebis snart!"

Mycket riktigt, dom tog hål på hinnan och det blev en vattenavgång.

Låter knasigt men jisses så skönt det var när vattnet gick, jag kände hur bebisen åkte ner.

Efter de hände det grejor..

Jag sa till dom att vara beredda (precis som om dom inte var de liksom) för jag behövde krysta.

21:37 såg jag hur bebisen kropp kom ut med ett härligt skrik, sånt skrik man hör på tv❤️

När bm vände bebisen mot mig för läggas på mitt bröst såg jag det var en liten gosse...

Alltså då, då log jag nog med hela annsiktet och glädjetårarna kunde inte hållas tillbaka!

Jag tittade på Tobias och sa "Visst är han fin, jag älskar dig!"

Han uppfattade inte att jag sa han och fick vänta några minuter innan dom tittade efter.

 

 

I 45 minuter var vi inne på förlossningen innan vår lille gosse kom ut, hade det inte varit för jag blödde dom där klumparna hade jag stannat hemma längre. 

Jäkla tur för annars vet man inte hur det hade slutat:)

Varför jag blödde visste dom inte riktigt mer än att dom kunde se att moderkakan var lite skadad på en liten bit och att det hade varit en gammal blödning, men inget som var konstigt.

Efter moderkakan åkt ut och jag legat en stund frågade jag om jag sprack, men det gjorde jag inte. Jag fick ett litet skrapsår som dom spraya bedövning på.

Barnmorskan fick äran att klippa navelsträngen även denna gång.

Tobias vågade inte och inte jag heller för den delen!

När allt var klart tackade dom båda för en fantastisk och avslappnad förlossning och önska oss all lycka till. 

Vilka underbara människor!

 

Jag låg säkert i en timme med honom på bröstet innan vi fick in den där berömda mackbrickan och jag fick duscha. 

Det ända jag tänkte på var dom där mackorna, jag var såå hungrig..

Jag var i himmelriket efter jag duschat och fått äta, åå så gott det var!

 

 

Galet så fort man kan glömma smärtan, jag hade inte speciellt ont efteråt jag var väl mer svullen när jag skulle upp och gå.

 Fantastiskt vad kroppen kan.

Den natten sov jag inte mycket, jag satt mest och bara beundrade vår fina pojk.

Tobias fick sova över med oss, han låg i sängen bredvid där han fick mig att asgarva några gånger för sängen som han hissade upp sig själv med flera gånger.

Dagen därpå åkte vi hem på fm.

Får jag bestämma blir det utan tvekan fler barn ❤️